Kan det slå in och bli ett toppen år?

Klart det kan, en del saker hänger ju på den pågående pandemi som vi har i landet. Det andra är att jag får bukt på mig själv. Ni som känner mig vet att jag lider av en klassisk sjukdom som kallas för Fibromyalgi. Ni som inte känner till denna sjukdom så kan jag enkelt förklara den. Man har ont i princip jämt. Och för de flesta så ökas smärtan vid t.ex väder förändringar. Kan även påverkas av att man gör något aktivt. Nu under nyårs och julhelgen fick jag från läkare ett plåster som läkaren påstod var icke beroendeframkallande. Vilket det är. Men med det så var jag för första gången helt smärtfri av vad jag kan minnas. Hade inte ens problem med höften.

Med allt detta liggandes bakom nu så ser jag faktiskt en ljusning trots att jag faktiskt har ont. För hur det än är så kan man inte alltid få allt man vill. Men måste försöka aktivera mig lite mer och få igång mig själv mer aktivt för lite aktivitet gör ju faktiskt att det blir bättre. Men kanske inte för mycket aktivitet. Kanske är endorfiner som gör det? Man kan inte få ett liv av att vara negativ. Man måste vara glad och tycka att saker är toppen. Vilket kanske inte är så lätt. Men det är ju faktiskt till 90% en inställning av livet tror jag. Så kan det slå in och bli ett toppen år? Ja helt klart kan det de. Men med hjälp av min familj och mina vänner så kan det alltid bli ett toppen år.

Avslutade 2020 lite turbulent

Ja 2020 slutade i lite personligt kaos. Inget som jag på något sätt kunnat påverka men det påverkar mig väldigt negativt. Vilket jag måste ändra på. För hur det än är så kan jag inte ta ansvar för allt som händer runt omkring. Men tyvärr är det så ibland. Man känner ett vist ansvar. Vilket jag behöver ändra på hur jag ser på saker.

Men nu undrar vi om planen för 2021!

Ja för 2021 så hoppas jag att det blir ett toppen fiske. Vi har ju fått tillgång till en båt. Dock så behöver jag lära mig hur man går igenom en båt motor. Dock en enkel variant om man ska tro alla videos på Youtube. Den behöver lite kärlek. Kameran ska med ut mycket mer. Vill kunna dokumentera våra fisketurer mycket mer. Både i form av video och bild. Men för min del kommer det börja med bild form. Så får nån annan stå för video ett tag.

Vill få till minst en vandring på minst 2 dagar. Vill ha revansch på Jämtlandstriangeln. Men jag tror tyvärr inte det kommer hända om jag inte får ett sånt där plåster. Men vandringar kan ju bli av i alla fall. Kan man hoppas i alla fall. Hoppas få till lite ute tid med barnen i naturen också. För det tror jag kan vara bra att de får lite sån erfarenhet. Målet är även att faktiskt få igång sidan bottennapp som jag och min granne har tillsammans. Så behöver lära mig lite om mer fiske relaterade saker. Så jag kan skriva om mer sånt där. Och så vill jag få igång fotograferandet igen. Saknar det lite grann.

Om du vill se mina alster kan du kolla in på dessa sidor:

Fotograf Ulf Söder (Facebook)

Fotograf Ulf Söder (500px)

https://www.flickr.com/people/toocer/ (Uppdateras dåligt)

Fotograf Ulf (Instagram)

LU Foto (Min och min Frus Instagram)

LU Foto (Min och min frus Facebook sida för fotografering)

https://gurushots.com (En foto tävlings sida)

Tack och hej leverpastej!!

The post Nytt år! Så detta hoppas jag på! appeared first on Ulf Söder.

Från början gick det bra…

Ja så är det faktiskt. Den första ettappen gick hur bra som helst fram till Spåime (Rast stugan mellan Sylarna och Storulvån). När vi fortsatte vandringen efter lucnehn började det göra ont. Så tempot fick sig nog en tankeställare. Men i övrigt så gick det bra. Hur vackert som helst så att man har ont är nog inte hela världen. Men jag ska vara ärlig så trodde jag faktiskt inte att jag skulle komma fram. För jag hade både problem med höften som gjorde att jag knappt kunde lyfta foten över 5cm utan att det gjorde sjukt ont. Samt att maten hann inte riktigt sjunka innan vi gick vidare från Spåime så hade sura uppstötningar som också ställde till det men det var mest mentalt för mig själv.

Beslut att vända..

Det fanns en diskussion om att vända hem eller gå vidare och min tanke nästan hela tiden var att bara vi kommer fram och jag får vila så kommer det att bli bättre. Men vi hade diskussionen om att faktiskt avbryta helt och tillkalla hjälp. Men vi tog oss fram som vi tänkt. Vi stannade vid väg korset där man svänger av mot Blåhammaren. Sedan gick vi utan packning upp till Sylarna (ca 4km) Jag gick lite före medans Anna och Mats satte upp tälten som det faktiskt inte gick så fort för mig. Väl på Sylarna fick jag mig en välförtjänt kopp kaffe med mjölk i. Sedan tog väl indirekt beslutet nånstans där att vi skulle sova på saken om att vända hem eller gå vidare till Blåhammaren.

Efter en natts sömn så vart beslutet att vi skulle vända hemöver då jag inte visste om jag faktiskt skulle klara bägge etapperna som var kvar. Så vart en satsning på att ta sig ”hem” istället.

Vart en extra stugnatt..

När vi närmade oss Storulvån så vart det mer och mer fundering på hur vi skulle göra sista natten som vi egentligen skulle vart ute och vandrat. Det slutade med att vi tog en extra stugnatt på Ristafallets Camping där vi bodde första natten innan vi gick ut och vandrade. Detta gav oss en dag extra att utforska lite mer av det som fanns runtomkring. Så har nu då besökt Sverige största vattenfall också då och även då kollar runt lite bland lite av historian av Karolinerna och Karl XII. Det var 300 år sen detta skedde så det var ju lite ”skoj” eller hur man nu säger. Passade även på att fota massa extra då det inte vart så mycket fotandes på fjällen. Nedan är en liten del av de foton som tagits. 

Hemresan…

Gick inte heller som tänkt men vi kom hem. Jag tänkte ju att vi skulle åka så vi kom över orsa och mora på hemvägen men det vart ju inte så då. Så när jag funderade på hur länge det var kvar till Orsa så fick jag besked om att vi redan var i Rättvik. Inte lätt när man är tankspridd och bara följer efter GPS:En i bilden.

Så vad lärde jag mig?

Så min planering för vandringen var inte bra men den kunde vart bättre. Men man lär sig och blir mer erfaren och kanske inte gör samma misstag osv igen. Mitt största misstag så här i efterhand tror jag att jag hade för mycket vikt på ryggen. Vet dock inte i skrivande stund vad jag kunde ha gjort för skillnad för att göra något annorlunda. För det var verkligen inte mycket med som var onödigt. Om nu något var med som var onödigt? det tror jag inte heller ens.

Om du nu orkat läsa hit. Så får du gärna lämna en kommentar eller nått så jag vet vem ni är som läser. Det kommer säkert fler inlägg om den här resan. Vill även passa på att tacka Mats och Anna för ett enormt trevligt Vandrings sällskap. Utan dem hade inte vandringen blivit av.

Om du vill se mina alster kan du kolla in på dessa sidor:

Fotograf Ulf Hagström (Facebook)

Fotograf Ulf Hagström (500px)

https://www.flickr.com/people/toocer/ (Uppdateras dåligt)

Fotograf Ulf (Instagram)

https://gurushots.com (En foto tävlings sida)

Tack och hej leverpastej!!

The post Så hur gick det med vandringen? appeared first on Ulf Söder.