Ja det kan man undra, vi kan ju börja med att det gick inte så himla bra om vi säger så. Men se det inte som nått negativt för jag är en erfarenhet rikare.

Jag och Mats
Vandring mellan Storulvån och Sylarna (Anna saknas på bilden)

Från början gick det bra…

Ja så är det faktiskt. Den första ettappen gick hur bra som helst fram till Spåime (Rast stugan mellan Sylarna och Storulvån). När vi fortsatte vandringen efter lucnehn började det göra ont. Så tempot fick sig nog en tankeställare. Men i övrigt så gick det bra. Hur vackert som helst så att man har ont är nog inte hela världen. Men jag ska vara ärlig så trodde jag faktiskt inte att jag skulle komma fram. För jag hade både problem med höften som gjorde att jag knappt kunde lyfta foten över 5cm utan att det gjorde sjukt ont. Samt att maten hann inte riktigt sjunka innan vi gick vidare från Spåime så hade sura uppstötningar som också ställde till det men det var mest mentalt för mig själv.

Inte lätt med höjder.
Det här med höjder är inte min grej. (Mats går på bron)

Beslut att vända..

Det fanns en diskussion om att vända hem eller gå vidare och min tanke nästan hela tiden var att bara vi kommer fram och jag får vila så kommer det att bli bättre. Men vi hade diskussionen om att faktiskt avbryta helt och tillkalla hjälp. Men vi tog oss fram som vi tänkt. Vi stannade vid väg korset där man svänger av mot Blåhammaren. Sedan gick vi utan packning upp till Sylarna (ca 4km) Jag gick lite före medans Anna och Mats satte upp tälten som det faktiskt inte gick så fort för mig. Väl på Sylarna fick jag mig en välförtjänt kopp kaffe med mjölk i. Sedan tog väl indirekt beslutet nånstans där att vi skulle sova på saken om att vända hem eller gå vidare till Blåhammaren.

Morgon besök
Morgon besök vid tältplatsen.

Efter en natts sömn så vart beslutet att vi skulle vända hemöver då jag inte visste om jag faktiskt skulle klara bägge etapperna som var kvar. Så vart en satsning på att ta sig ”hem” istället.

Vart en extra stugnatt..

När vi närmade oss Storulvån så vart det mer och mer fundering på hur vi skulle göra sista natten som vi egentligen skulle vart ute och vandrat. Det slutade med att vi tog en extra stugnatt på Ristafallets Camping där vi bodde första natten innan vi gick ut och vandrade. Detta gav oss en dag extra att utforska lite mer av det som fanns runtomkring. Så har nu då besökt Sverige största vattenfall också då och även då kollar runt lite bland lite av historian av Karolinerna och Karl XII. Det var 300 år sen detta skedde så det var ju lite ”skoj” eller hur man nu säger. Passade även på att fota massa extra då det inte vart så mycket fotandes på fjällen. Nedan är en liten del av de foton som tagits. 

Hemresan…

Gick inte heller som tänkt men vi kom hem. Jag tänkte ju att vi skulle åka så vi kom över orsa och mora på hemvägen men det vart ju inte så då. Så när jag funderade på hur länge det var kvar till Orsa så fick jag besked om att vi redan var i Rättvik. Inte lätt när man är tankspridd och bara följer efter GPS:En i bilden.

Så vad lärde jag mig?

Så min planering för vandringen var inte bra men den kunde vart bättre. Men man lär sig och blir mer erfaren och kanske inte gör samma misstag osv igen. Mitt största misstag så här i efterhand tror jag att jag hade för mycket vikt på ryggen. Vet dock inte i skrivande stund vad jag kunde ha gjort för skillnad för att göra något annorlunda. För det var verkligen inte mycket med som var onödigt. Om nu något var med som var onödigt? det tror jag inte heller ens.

Om du nu orkat läsa hit. Så får du gärna lämna en kommentar eller nått så jag vet vem ni är som läser. Det kommer säkert fler inlägg om den här resan. Vill även passa på att tacka Mats och Anna för ett enormt trevligt Vandrings sällskap. Utan dem hade inte vandringen blivit av.

Om du vill se mina alster kan du kolla in på dessa sidor:

Fotograf Ulf Hagström (Facebook)

Fotograf Ulf Hagström (500px)

https://www.flickr.com/people/toocer/ (Uppdateras dåligt)

Fotograf Ulf (Instagram)

https://gurushots.com (En foto tävlings sida)

Tack och hej leverpastej!!